Sök vård
Meny
När akne läker kan huden lämna efter sig både tillfälliga märken och permanenta ärr.
Det är vanligt att huden först får röda eller rödlila märken efter en inflammerad finne. Dessa kallas postinflammatorisk erytem (PIE) och bleknar vanligtvis successivt under månaderna efter att inflammationen läkt ut.
Hos vissa personer uppstår i stället mörkare fläckar, så kallad postinflammatorisk hyperpigmentering (PIH). När huden inflammeras eller skadas stimuleras pigmentcellerna att bilda mer melanin. Om inflammationen är djupare kan en del av pigmentet även hamna djupare i huden, vilket gör att fläckarna bleknar långsammare. Hyperpigmentering är vanligare hos personer med mörkare hudtoner och kan ibland ta lång tid att blekna, men är oftast inte permanent.
Om inflammationen varit djupare kan huden däremot utveckla permanenta ärr.
Akneärr uppstår när hudens normala läkningsprocess påverkas av en djupare inflammation. Under läkningen bildas kollagen, som fungerar som hudens stödjevävnad.
Om huden bildar för lite kollagen uppstår nedsänkta ärr. Om huden istället bildar för mycket kollagen kan upphöjda ärr utvecklas.
Risken för ärrbildning ökar framför allt vid:
Akneärr delas vanligtvis in i två huvudgrupper.
Nedsänkta (atrofiska) ärr
Atrofiska ärr är den vanligaste typen av akneärr och uppstår när huden bildar för lite kollagen under läkningen. De kan i sin tur delas in i olika typer.
Ice pick scars
Ice pick scars är smala men djupa ärr som sträcker sig ned i huden och kan likna små nålstick.
Boxcar scars
Boxcar scars är bredare ärr med relativt skarpa kanter och en platt eller lätt nedsänkt botten. De kan vara ytliga eller djupa.
Rolling scars
Rolling scars ger huden ett vågformat eller ojämnt utseende. De orsakas ofta av fibrösa bindvävsstråk under huden som drar ned hudytan.
Upphöjda ärr
Upphöjda ärr uppstår när huden producerar för mycket kollagen under läkningen.
Hypertrofiska ärr
Hypertrofiska ärr visar sig som en upphöjd och ibland hård ärrvävnad som håller sig inom det ursprungliga skadeområdet. De kan ge besvär som ömhet och klåda och förekommer oftast på bröst, axlar och rygg.
Keloider
Keloider är en mer uttalad form av hypertrof ärrbildning där ärrvävnaden växer utanför det ursprungliga skadeområdet. De kan fortsätta att växa över tid och förekommer, liksom hypertrofiska ärr, oftast på bröst, axlar och rygg.
Den viktigaste behandlingen av akneärr är att förebygga dem genom att behandla aktiv akne tidigt och effektivt.
När akneärr väl har uppstått finns flera behandlingsalternativ som kan ge betydande förbättring. Valet av behandling beror framför allt på vilken typ av ärr som föreligger.
Ofta kombineras flera olika behandlingsmetoder för att uppnå bästa möjliga resultat. Behandlingen anpassas individuellt efter ärrtyp, hudtyp och patientens förutsättningar.
Det är också viktigt att ha realistiska förväntningar. Ärr kan inte behandlas så att huden blir helt återställd, men rätt behandling kan förbättra hudens struktur och göra ärren mindre framträdande.
TCA CROSS (Chemical Reconstruction Of Skin Scars) innebär att högkoncentrerad triklorättiksyra appliceras direkt i det enskilda ärret.
Behandlingen används framför allt för ice pick scars och vissa djupa boxcar scars där den stimulerar ny kollagenbildning i botten av ärret.
Subcision
Subcision är en metod där man med en nål eller kanyl frigör de fibrösa bindvävsstråk som drar ned huden.
Behandlingen är särskilt effektiv för rolling scars. Subcision kombineras ofta med andra behandlingar för att förbättra resultatet.
Punch elevation och punch excision
Dessa mindre kirurgiska metoder används främst för vissa djupa boxcar scars och ice pick scars.
Vid punch elevation lyfts ärrets botten upp till hudnivå. Vid punch excision avlägsnas ärret helt och huden sluts med en liten sutur.
Fillers
Fillers kan användas för att lyfta vissa nedsänkta ärr och skapa en jämnare hudyta.
Resultatet är tillfälligt och behandlingen behöver vanligtvis upprepas.
Laser är en av de vanligaste behandlingarna för akneärr.
Syftet är att stimulera nybildning av kollagen och gradvis förbättra hudens struktur.
Ablativa lasrar
Ablativa lasrar, såsom CO₂-laser och Er, avlägsnar mikroskopiska delar av huden samtidigt som kollagenproduktionen stimuleras.
Dessa behandlingar ger ofta tydligast effekt men innebär också längre återhämtningstid.
Non-ablativa lasrar
Non-ablativa lasrar behandlar huden utan att avlägsna hudens ytskikt.
Återhämtningen är vanligtvis snabbare, men flera behandlingar kan behövas för att uppnå önskat resultat.
Mörkare hudtyper
Vid mörkare hudtoner krävs särskild försiktighet eftersom risken för pigmentförändringar efter behandling är högre. Val av metod och behandlingsinställningar behöver därför anpassas individuellt.
Microneedling använder tunna nålar för att skapa mikroskopiska skador i huden som stimulerar kollagenbildning.
RF-microneedling kombinerar nålarna med radiofrekvensenergi, vilket möjliggör behandling på större djup och kan ge ytterligare kollagenstimulering.
Dessa metoder används ofta vid milda till måttliga atrofiska akneärr.
Hypertrofiska ärr och keloider behandlas på ett annat sätt än nedsänkta ärr.
Kortisoninjektioner kan användas för att minska ärrvävnadens tjocklek och göra ärret mjukare. Behandlingen kan även minska klåda och ömhet samt göra ärret mer i nivå med omgivande hud.
Behandling sker vanligtvis inom specialistvård och behöver ofta upprepas vid flera tillfällen.
Akneärr delas huvudsakligen in i nedsänkta och upphöjda ärr. Eftersom olika ärrtyper uppstår av olika mekanismer kräver de också olika behandlingar.
För bästa resultat behöver behandlingen anpassas individuellt efter ärrtyp, hudtyp och patientens mål. Ofta kombineras flera behandlingsmetoder för att uppnå en jämnare hudstruktur och göra ärren mindre framträdande.
