


Rosacea är en vanlig kronisk hudsjukdom som främst drabbar ansiktets centrala delar, särskilt kinder, näsa, panna och haka. Tillståndet kännetecknas av ihållande rodnad, akneliknande utslag, synliga blodkärl och en ökad känslighet i huden.
Sjukdomen debuterar oftast i vuxen ålder, vanligtvis mellan 30 och 60 år, och har ett skovvist förlopp med perioder av försämring och förbättring. Även om rosacea inte kan botas, finns det idag effektiv behandling som kan hålla symtomen under mycket god kontroll.
Rosacea visar sig oftast som en ihållande rodnad centralt i ansiktet – främst på kinder, näsa, panna och haka. Vanliga symtom är små röda knottror (papler), små varblåsor (pustler) och synliga ytliga blodkärl (telangiektasier). De flesta har en kombination av dessa förändringar, men vilka symtom som dominerar varierar mellan olika personer. Hudförändringarna sitter främst centralt i ansiktet men kan ibland även ses på hals, dekolletage eller hårbotten.
Rosacea kan också drabba ögonen och ögonlocken (okulär rosacea) och orsaka irritation, gruskänsla, torrhet och återkommande ögonlocksinflammation.
En del får även så kallad flushing, vilket innebär tillfälliga episoder av intensiv rodnad. Många upplever även att huden svider, känns varm eller reagerar lätt på hudvårdsprodukter.
En ovanligare men mer uttalad manifestation av rosacea är rinofyma, där huden på näsan förtjockas och blir grövre. Tillståndet drabbar främst män och ses oftast vid långvarig eller otillräckligt behandlad rosacea.
Den exakta orsaken till rosacea är inte helt känd, men sjukdomen beror på en kombination av flera faktorer. Forskning visar att både immunförsvaret och hudens blodkärl spelar en central roll.
Hos personer med rosacea är hudens immunförsvar ofta mer reaktivt, vilket leder till inflammation. Samtidigt är blodkärlen mer lättretliga och vidgas snabbare, vilket ger upphov till rodnad. Hudbarriären är ofta försvagad, vilket gör huden mer känslig för yttre påverkan.
Även mikroorganismer, särskilt kvalstret Demodex folliculorum, tros bidra till inflammationen.
Vanliga triggers som kan förvärra rosacea inkluderar sol, värme, kyla, alkohol, stark mat, stress, fysisk ansträngning och vissa hudvårdsprodukter. Personer med ljus hudtyp drabbas oftare.
Rosacea förväxlas ofta med akne, men det finns flera viktiga skillnader. Till skillnad från akne är pormaskar (komedoner) inte en framträdande del av sjukdomsbilden vid rosacea, vilket är en viktig diagnostisk ledtråd. Utslagen vid rosacea är oftast mer ytliga och relativt jämnstora, medan akne kan ge större, djupare och mer varierande förändringar. Därför är ärrbildning mindre vanligt vid rosacea, även om det i sällsynta fall kan förekomma.
Rosacea sitter framför allt i ansiktets centrala delar, medan akne ofta även drabbar rygg och bröst. Rodnaden är dessutom mer framträdande vid rosacea, och synliga ytliga blodkärl är vanligt förekommande.
Även åldersfördelningen skiljer sig – akne är vanligast i tonåren och tidig vuxen ålder, medan rosacea oftast debuterar senare i livet.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att rosacea inte alltid uppvisar ett klassiskt utseende, och överlapp med akne kan förekomma, vilket ibland gör diagnosen mer utmanande.
Diagnosen rosacea ställs i de flesta fall genom en klinisk bedömning av hudens utseende och symtom. Inga prover behövs vanligtvis. Endast i ovanliga fall kan ytterligare utredning, såsom hudbiopsi, bli aktuell.
Det finns idag flera effektiva behandlingsalternativ för rosacea, och behandlingen anpassas efter vilka symtom som dominerar.
Vid inflammatoriska utslag används i första hand lokal behandling i form av krämer eller geler som innehåller azelainsyra, ivermektin eller metronidazol. Vid mer uttalade besvär kan tablettbehandling med antibiotika, framför allt doxycyklin, bli aktuell. I svårare eller behandlingsresistenta fall kan även isotretinoin övervägas.
Rodnad och synliga blodkärl kan behandlas med laser, vilket ofta ger god effekt. Läkemedel som brimonidin kan tillfälligt minska rodnaden, men effekten varierar mellan individer och är ofta kortvarig.
Vid uttalade flushbesvär kan i vissa fall betablockerare, såsom propranolol, prövas. Effekten är individuell och behandlingen används selektivt.
Rinofyma behandlas ibland med isotretinoin, men framför allt med kirurgi och/eller laser.
Egenvård är en viktig del av behandlingen vid rosacea. Att identifiera och undvika individuella triggers kan göra stor skillnad. Dagligt solskydd är centralt, eftersom UV-strålning ofta förvärrar symtomen.
Huden bör behandlas varsamt med milda, oparfymerade produkter, och regelbunden återfuktning hjälper till att stärka hudbarriären och minska irritation.
