Sök vård
Meny
Aktinisk keratos, även kallad solkeratos, är en vanlig hudförändring som orsakas av solens ultravioletta (UV) strålning. Den visar sig ofta som en torr, fjällande fläck som känns sträv, nästan som sandpapper. Förändringarna är vanligare med stigande ålder och hos personer med ljus hud.
Det är den samlade solexponeringen över många år som har betydelse. Även vardagliga stunder utomhus, under vår, sommar och höst, bidrar till den totala soldosen. Därför uppstår aktiniska keratoser främst på hud som ofta exponeras för sol, till exempel i ansiktet, på hjässan, öronen, handryggarna och dekolletaget.
Aktinisk keratos innebär att UV-strålning har orsakat förändringar i hudens celler. Det räknas som en väldigt tidig förstadieförändring till skivepitelcancer i huden. De flesta enskilda aktiniska keratoser utvecklas aldrig till cancer.
Aktinisk keratos visar sig oftast som en platt eller lätt upphöjd, torr och fjällande fläck. Den kan vara hudfärgad, rosa, röd, gulaktig eller ibland brunaktig. Det mest utmärkande är ofta den sträva ytan: förändringen kan kännas tydligare med fingertopparna än den syns med ögat.
Vissa fläckar är mycket diskreta, medan andra är tydligare och mer förtjockade. De är ofta helt symtomfria men kan också svida, ömma eller kännas irriterade. En tydlig knuta, särskilt om den växer eller blir sårig, bör undersökas.
Vanliga områden är ansiktet, särskilt panna, näsa och kinder, samt öron, läppar och hjässa hos personer med tunt hår. Även handryggar, underarmar och dekolletage kan drabbas.
Den viktigaste orsaken är samlad UV-exponering under livet. Det handlar inte bara om solsemestrar eller dagar på stranden. Även återkommande exponering när man promenerar, arbetar eller vistas utomhus bidrar över tid. Det förklarar varför förändringarna blir vanligare med åldern.
Risken är högre hos personer med ljus hud som lätt bränner sig, vid mycket utomhusvistelse och hos personer med nedsatt immunförsvar.
Nej en aktinisk keratos i sig är inte farligt, men är ett tecken på att huden har utsatts för mycket sol under många år. Förändringen betraktas som ett mycket tidigt förstadium till skivepitelcancer. Man kan ha aktiniska keratoser och solskadad hud utan att någonsin drabbas av skivepitelcancer.
Risken för att en enskild aktinisk keratos utvecklas till cancer är låg, men den ökade risken gäller särskilt vid många förändringar eller vid långvarigt obehandlade solskador. Förändringar som börjar växa, blir hårda, ömma, såriga eller lättblödande bör alltid bedömas eftersom de kan tyda på utveckling till skivepitelcancer.
I vissa fall utvecklas aktinisk keratos till så kallad skivepitelcancer in situ (Bowens sjukdom), vilket innebär att cellförändringarna finns i hela överhuden men ännu inte har brutit igenom basalmembranet. Detta är ett tidigt stadium av hudcancer som i regel behandlas effektivt och inte har spridit sig.
En fullt utvecklad skivepitelcancer kan i ovanliga fall sprida sig, men prognosen är generellt mycket god vid tidig upptäckt och behandling (kirurgi huvudsakligen).
Diagnosen ställs oftast kliniskt genom inspektion och palpation (hur de känns när man tar på dem) av huden. Aktinisk keratos har ofta ett typiskt utseende och känns sträv vid beröring. Dermatoskopi kan användas som stöd för diagnos men är inte alltid nödvändig.
Vid osäker diagnos, atypiskt utseende eller utebliven behandlingsrespons kan hudbiopsi behövas för att utesluta skivepitelcancer eller annan orsak som ibland kan förväxlas med solskada, tex basaliom.
Det finns andra tillstånd som ibland kan förväxlas med solskada, tex basaliom (anses ofarlig typ av hudcancer) ibland godartad seborroisk keratos (åldersvårta) eller eksemfläck (försvinner dock på eksembehandling)
Det finns andra tillstånd som kan likna aktinisk keratos, till exempel basalcellscancer (basaliom), som är den vanligaste formen av hudcancer (växer oftast långsamt och sprider sig mycket sällan). Seborroisk keratos, även kallad åldersvårta, är godartad. Eksem kan också ibland misstas för aktinisk keratos eftersom det kan ge röda och fjällande fläckar i huden, detta förbättras dock generellt vid eksembehandling till skillnad från solskada.
Valet av behandling beror bland annat på hur många förändringar som finns, var de sitter och hur de ser ut. Ibland behandlas en enstaka fläck; vid flera förändringar kan det vara lämpligt att behandla ett större solskadat hudområde.
Kryoterapi används främst för enstaka förändringar och leder ofta till övergående blåsbildning, svullnad och sår som en del av läkningsprocessen. I vissa fall kan en ljus fläck kvarstå som ”ärr” efter läkning. Enkelt, effektivt men inte alltid det mest estetiskt tilltalande alternativet vid kosmetisk känslighet.
Används ofta vid spridda solskador eller när ett fint kosmetiskt resultat är viktigt, men kan även användas på enstaka skador. Krämen smörjs dagligen upp till fyra veckor. Under behandlingen blir huden ofta röd, fjällande och sårig – detta är normalt och visar att behandlingen fungerar. Efter avslutad behandling läker solskadorna i de flesta fall bort med mjuk och slät hud och vanligen utan ärr, även om rodnad kan kvarstå i flera veckor.
PDT kan vara ett alternativ till behandling med medicinsk kräm, särskilt vid flera solskador eller när ett gott kosmetiskt resultat är viktigt, men behandlingen kan även användas vid enstaka förändringar. En särskild kräm appliceras på huden och aktiveras därefter med ljus. Ljuskällan kan vara en särskild lampa eller dagsljus.
Behandlingen orsakar vanligtvis en övergående lokal reaktion med rodnad, fjällning och ibland skorpbildning. Reaktionen är förväntad och visar att det behandlade området reagerar på behandlingen. Jämfört med medicinsk kräm är behandlingstiden kortare och återhämtningen ofta relativt snabb.
Dagsljus-PDT kan i vissa fall genomföras av patienten i hemmet efter bedömning och instruktioner från vårdpersonal.
Förebyggande handlar framför allt om att minska fortsatt UV-exponering. Regelbunden användning av solskydd med hög SPF i ansikte och på händer är viktigt, liksom att undvika stark sol mitt på dagen och att skydda huden med kläder och huvudbonad. Personer som tidigare haft aktinisk keratos bör ofta följas upp eftersom nya förändringar kan tillkomma över tid.
Sök vård om du har en kvarstående sträv eller fjällande fläck som du är osäker på. En förändring bör bedömas särskilt om den:
Aktinisk keratos är en vanlig förändring i solskadad hud. Den uppstår efter många års samlad UV-exponering och känns ofta som en torr, sträv fläck. De flesta enskilda förändringar utvecklas inte till cancer, men eftersom aktinisk keratos kan vara ett förstadium till skivepitelcancer bör nya eller föränderliga fläckar bedömas. Behandling kan bestå av frysning, medicinsk kräm eller PDT.
