Sök vård
Meny
Det viktigaste att uppmärksamma är ofta hur en förändring utvecklas över tid. Vid hudcancer förökar sig förändrade celler, vilket kan göra att en fläck eller knuta fortsätter att växa på bredden eller höjden. Tumörvävnaden kan också vara skörare än frisk hud och lättare bilda sår eller blödaSök vård om du har en hudförändring som:
En förändring kan behöva bedömas även om den inte gör ont. Du kan också söka vård om du känner dig osäker på vad en förändring är, särskilt om den fortsätter att utvecklas.
Klåda, färgförändring eller tillväxt betyder inte automatiskt att en hudförändring är cancer. Klåda kan exempelvis bero på torr hud, irritation eller att förändringen skaver mot kläder.
Även godartade förändringar kan ändra utseende med tiden. Seborroiska keratoser kan bli större eller mer upphöjda. Hos barn kan födelsemärken växa i takt med att barnet växer. Under graviditet kan huden förändras, och ett märke kan se annorlunda ut när huden tänjs ut.
Det är ändå klokt att låta en förändring bedömas om den tydligt avviker från dina övriga märken eller fortsätter att förändras.
Bedömningen börjar med hur hudförändringen ser ut med blotta ögat (via foto eller fysiskt), hur länge den har funnits, om den har förändrats och var på kroppen den sitter. I många fall räcker det för att avgöra vad det rör sig om.
Ibland används ett dermatoskop. Det gör det möjligt att se strukturer och färgmönster som inte syns med blotta ögat och kan öka träffsäkerheten i bedömningen. Det är särskilt värdefullt när en förändring bara avviker lite till utseendet, vilket kan vara fallet vid ett tidigt melanom tex. Dermatoskopi kan också hjälpa till att skilja mellan olika typer av hudcancer. Om en förändring ser misstänkt ut men det vid en vanlig undersökning är svårt att avgöra om det rör sig om basaliom eller skivepitelcancer, kan dermatoskopet ge ytterligare ledtrådar.
Om diagnosen fortfarande är osäker kan en undersökning på plats och ibland ett vävnadsprov behövas.
Det finns många typer av godartade hudförändringar. Här är några vanliga exempel.
Melanocytära nevi, som ofta kallas födelsemärken eller leverfläckar, består av pigmentbildande celler. De kan vara medfödda eller uppkomma senare, särskilt under barn- och ungdomsåren.
Födelsemärken kan vara platta eller upphöjda och variera från hudfärgade till mörkbruna. Att ett födelsemärke är upphöjt innebär inte i sig att det är farligt. Däremot bör ett märke som tydligt förändras eller skiljer sig från dina övriga bedömas.
Seborroiska keratoser kallas också åldersvårtor eller mjällvårtor. De blir vanligare med åldern och kan vara hudfärgade, bruna eller nästan svarta. Ytan är ofta torr, skrovlig eller vaxartad, och förändringen kan se ut att vara ”påklistrad” på huden.
De är godartade men kan ibland vara svåra att skilja från andra pigmenterade hudförändringar.
Hudflikar, även kallade mjuka fibrom eller akrokordon, är små, mjuka och ofta skaftade utväxter. De förekommer särskilt på halsen, i armhålorna och i ljumskarna. De är ofarliga men kan bli irriterade om de skaver mot kläder eller smycken.
Ett dermatofibrom är en godartad, fast bindvävsknuta som ofta sitter på armar eller ben. Den kan vara hudfärgad, brun eller rödbrun. När man nyper försiktigt runt den dras den ibland något inåt. Ett dermatofibrom kan uppstå efter exempelvis ett insektsbett.
Angiom är godartade blodkärlsförändringar. Vanligast är små klarröda eller mörkröda prickar, ibland kallade körsbärsangiom. De blir ofta fler med åldern och kan blöda om de skadas.
Solfläckar, eller lentigo solaris, är pigmenterade fläckar som uppkommer efter solexponering. De förekommer ofta i ansiktet och på handryggarna. Solfläckar är godartade men kan ibland vara svåra att skilja från andra pigmenterade förändringar.
Aktiniska keratoser är ytliga förändringar i solskadad hud. De uppstår oftast där huden har utsatts för mycket sol genom livet, exempelvis i ansiktet, på hjässan, öronen eller handryggarna.
De kan se ut som hudfärgade, rosa, röda eller ibland brunaktiga fläckar med en torr och sträv yta. Ibland känns förändringen tydligare med fingret än den syns. Aktiniska keratoser kan i vissa fall utvecklas till skivepitelcancer och bör därför bedömas för ställningstagande till behandling.
Skivepitelcancer in situ, även kallad Bowens sjukdom, är en mer uttalad cellförändring som fortfarande är begränsad till hudens yttersta lager. Den kan likna en aktinisk keratos men är ibland större och mer framträdande, med en tydligare röd och fjällande yta. Det går inte alltid att skilja dem åt enbart på utseendet, och ibland behövs ett vävnadsprov.
Hudcancer är ett samlingsnamn för flera sjukdomar. De vanligaste formerna är basalcellscancer, skivepitelcancer och melanom. De kan se olika ut och är inte alltid mörka eller tydligt avgränsade.
Basalcellscancer, även kallad basaliom, är den vanligaste formen av hudcancer. Den kan visa sig som en glansig eller hudfärgad knuta, en röd fläck som liknar eksem eller ett sår som inte läker. Den växer vanligtvis långsamt men behöver behandlas, eftersom den annars kan skada omgivande vävnad.
Skivepitelcancer kan visa sig som en fjällande eller sårig förändring, en fast knuta eller en vårtliknande förändring som växer. Den uppkommer ofta på hud som har utsatts för mycket sol, till exempel i ansiktet, på öronen, hjässan eller handryggarna.
Melanom kan uppstå som en ny hudförändring eller genom att ett befintligt födelsemärke förändras. De flesta melanom uppstår som nya förändringar, snarare än i ett födelsemärke som redan finns. Melanom kan uppstå var som helst på huden. De ses bland annat på bålen, armarna och benen, men kan också finnas i hårbotten, på fotsulorna eller under en nagel.
Utseendet varierar: ett melanom kan vara en platt brun eller svart fläck, men också en upphöjd rosa, röd eller hudfärgad knuta. Därför är det viktigt att uppmärksamma förändringar som är nya, fortsätter att växa eller skiljer sig från dina övriga märken.
Det finns även ovanligare tumörsjukdomar i huden, till exempel merkelcellscancer, hudlymfom och tumörer som utgår från hudens körtlar eller hårsäckar. De kan se ut på många olika sätt. Ibland behövs ett vävnadsprov för att fastställa diagnosen.
